Teckenspråk i Finland

Finland har två nationella teckenspråk, det finlandssvenska teckenspråket och finskt teckenspråk. Länge ansågs det finländska teckenspråket vara det enda teckenspråket i Finland, och att de finska och finlandssvenska teckenspråken sågs främst som huvuddialekter.

FST förklarade år 2005 att det finlandssvenska teckenspråket är ett eget språk, bakgrunden till detta är ett forskningsprojekt som genomfördes hos Finlands Dövas Förbund 1998 – 2002 som var det första forskningsprojektet i finlandssvenskt teckenspråk. Studien visade att språket har många unika drag och detta stöttade föreningen att gå ut med sitt förkunnande.

Antalet språkanvändare är inte helt fastställt då vi har språkanvändare både i Finland samt i Sverige, som har det finlandssvenska teckenspråket som deras modersmål, andra eller främmande språk. Kartläggning från 2015 visade att det då fanns ca 90 döva personer som har finlandssvenskt teckenspråk som sitt modersmål.

Samtidigt med detta arbete fick det finlandssvenska teckenspråket status som allvarligt hotat språk år 2013 enligt Unescos kriterier för hotade språk.
Föreningen har gjort ett informationspaket om finlandssvenskt teckenspråk.

  • Teman som behandlas är bland annat vad är finlandssvenskt teckenspråk?
  • Hur skiljer det sig från finskt och Sverigesvenskt teckenspråk?
  • Varför är det hotat? Hur revitaliserar man ett språk?
  • Är språk enbart kommunikation?

Informationspaketet ger svar på frågorna i fyra avsnitt. Serien på svenska innehåller svenskt tal och svensk text. Serien finns även på finskt teckenspråk, med finsk text och finskt tal.

Språkplan och kartläggning

Finlandssvenska teckenspråkiga rf har genom åren ordnat seminarium, utarbetat språkplan samt haft kartläggningsprojekt med fokus på finlandssvenskt teckenspråk och döva. Detta blev speciellt viktigt efter ett seminarium som ordnades år 2005 samtidigt då föreningen gjorde ett uttalande om att finlandssvenskt teckenspråk är faktiskt ett eget språk. På seminariet föreläste Fil.dr Tove Skutnabb-Kangas och lyfte upp där hur viktigt det var att sprida medvetenhet och kunskap om språket, annars skulle det dö ut.

Första versionen av Språkplanen som föreningen började utarbeta var runt 2012, detta låg som bakgrund också till att år 2013 UNESCO satte status på språket som allvarligt hotat enligt deras kriterier kring hotade språk.

Från detta arbetade föreningen fram en Språkplan som har reviderats genom åren. År 2021 tillkom via projektet Språkstyrka ett dokument: ”Bakgrund till språkplanen för finlandssvenskt teckenspråk” som sammanställdes av dåvarande projektansvarig Elin Westerlund. Syftet med dokumentet är att uppmärksamma förbättringsområden för det finlandssvenska teckenspråket, för att stärka språkets vitalitet.

Parallellt med detta arbete anställde föreningen fil.mag Maria Andersson-Koski att genomföra ett kartläggningsarbete kring antalet språkanvändare eftersom tidigare talades det om 150 döva och ca 300 användare av finlandssvenskt teckenspråk. Tidsramen för detta arbete var ganska begränsat så fokus lades på att kartlägga inom Finland samt utmaningar med tolktjänsten. Detta trots att föreningen är högst medveten om att flera döva finlandssvenska personer som har utflyttat till bland annat Sverige.

Kartläggningens rubrik: ” En kartläggning av situationen för det finlandssvenska teckenspråket och döva finlandssvenska teckenspråkiga i Finland 2014–2015 ”

Kartläggningens resultat visade att då 2015 fanns det ca 90 döva finlandssvenskt teckenspråkiga. Majoriteten var i hög ålder. Majoriteten bor i södra Finland med viss spridning inom Svenskfinland längst kusten.

Kartläggningens sammanfattning översattes till finlandssvenskt och finskt teckenspråk, samt finska. Åtgärdsförslagen som presenterades i kartläggningen har också översatts till finska.

Det pågår ständigt språkstärkande åtgärder för det finlandssvenska teckenspråket, både inom föreningen och i samarbete med Finlands Dövas Förbund och specifikt via projektet Språkstyrka. En samlad sida med information om olika åtgärder samt revitaliseringsarbete för det finlandssvenska teckenspråket kan hittas på förbundets webbsida: Finlandssvenskt teckenspråk och språkets revitalisering – Finlands Dövas Förbund

Finlandssvenska döva och historik

Finlandssvenska döva personer och finlandssvenskt teckenspråk har förekommit ”i alla tider” – men upptecknas som historiska fakta sedan Carl Oscar Malms insatser började med etablering av teckenspråkig undervisning där finlandssvenska och teckenspråk användes i Finland från år 1846.

Flera framstående finlandssvenska döva personer har tagit del i grundandet av dövföreningar och av Finlands Dövas Förbund (1905). En av dessa är Albert Tallroth.

Det finns också flera kända finlandssvenska döva artister och konstnärer, eller skickliga hantverkare, såsom dövblinde snickaren Frans Lejon, idrottaren och magikern Oscar Wentzel och amatörskådespelaren Torsten ”Totti” Rikström.

Carl Oscar Malm är en av de allra mest kända historiska personerna i det finländska dövsamfundet. Han är fortfarande en stor förebild och hans liv och gärningar är ett gott exempel på vad en döv person kan åstadkomma med omgivningens stöd och samarbete i samhället. Hans födelsedag 12 februari firas varje år i samband med teckenspråkens dag.

Föreningen Finlandssvenska teckenspråkiga rf lät göra en egen finlandssvensk historiebok som samlar exempel på flera döva personer som deltagit i både förbundsarbete och föreningsarbete – och belyser finlandssvenska teckenspråkigas påverkan i dövsamfundets utveckling. Bokens titel är ”Du måste vara döv för att förstå – Finlandssvenska dövas fotspår i historien”. Boken publicerades 2005 till Finlands Dövas Förbunds 100-års jubileum. Den kan köpas / beställas från föreningens kontor.

För mer information om historiska personer och dövas historia kan hittas på Dövas Museums nätsidor.