Forskningsarbete : dokumentation, kartläggning i Finlandssvenskt teckenspråk
Forskningsarbetet och kartläggning om och med finlandssvenskt teckenspråk har en relativt kort historia. Eller lång, det beror på om man räknar finlandssvenskt teckenspråk från år 1846, då Carl Oscar Malm etablerade skolan för döva i Borgå och undervisade sina första elever. Men han var inte då medveten om att det småningom skulle uppstå två skilda teckenspråk i Finland.
Teckenspråket i ett land/region följer ofta det talade majoritetsspråkets talesätt och omgivande kultur, vissa vardagliga uttryck och beteenden avspeglas i teckenspråken. I och med att det småningom grundades fler ”abnorm”-skolor för döva på olika orter så blev talspråket på orterna olika – finska respektive svenska. Veckodagens begynnelsebokstav blev till exempel olika, Keskiviikko / Onsdag och Perjantai / Fredag.
Dokumentation och kartläggning av teckenspråk är en del av språkforskningen. Detta gör också möjligt att skapa ”ordbok”, med bilder och förklaringar till olika tecken. En av de första som gjorde ett försök till teckenspråksordbok var D. F. Hirn, som var en av Carl Oscar Malms första döva elever. Hirn och hans hustru Maria var båda fotografer. De lyckades illustrera olika rörelser i bilderna. Ordboken var insats för spridande av kunskap om teckenspråk till allmänheten.
Det finlandssvenska teckenspråket av idag kartlades och dokumenterades i ett första projekt som heter ”Se vårt språk!”. Det praktiska arbetet gjordes av lingvist Karin Hoyer och assistent Karin Kronlund-Saarikoski. Videomaterialet med flera olika tecken och meningar som visar tecknen i sitt sammanhang, presenterades vid projektets avslutning år 2003.
Mer om detta arbete kan du läsa i tidningen Språkbruk. (länk HÄR)
Exempel på finlandssvenskt teckenspråk som finns i video har nu införlivats med SUVI – teckenspråksordboken på nätet. Där kan du se dessa videoartiklar som gjordes i projektet Se vårt språk! HÄR (länk )
